lördag 16 maj 2015

Ernst Jünger - Skogsvandringen

Den senaste av tyske författaren Ernst Jüngers (1895-1998) verk som jag har läst, är Skogsvandringen, utgiven i fjol på Augusti förlag, och översatt av Stefan Jarl, och med den tyska originaltiteln Der Waltgang (1951).

Det rör sig om en välskriven skrift, bitvis något pompös men aldrig så att det går till överdrift i det avseendet, som tar upp många intressanta aspekter av det moderna samhället i tidig efterkrigstid. Jünger är i vanlig ordning en skicklig stilist, det behöver knappast nämnas.

Innehållsligt handlar det delvis om kritik mot och reflektioner kring de totalitära staternas ingrepp på människans livssfär och deras särskilda och destruktiva former av kollektivisering; dels berörs efterkrigstidens begynnande kollektivism och en bekvämare men samtidigt existentiellt tommare tillvaro, där individen kan känna sig alienerad och framför allt rädd. Den nihilism och brist på mening som vi ser än i dag på många håll, ser ut att vara en utvidgning av liknande mönster och processer som har ett längre ursprung än några få decennier och den accelererande senmoderniteten, och en del av denna historiska och filosofisk-existentiella process fokuserar Jünger på med intressanta perspektiv och gedigen formuleringsförmåga.

En sådan särskild individ som inte finner sig till rätta i denna typ av samhällen kan kallas skogsvandraren, som gör sin ensamma vandring genom livet men kanske med ett högre huvud än många av hans samtida på grund av sitt förhållningssätt och de beslut som tas.

Denna cirka 100 sidor omfångsrika bok rekommenderas verkligen - en kort, men givande symbolisk vandring genom de många träden som känner sig ensam bland. Eller varför inte rent konkret läsa den i samband med att man vandrar i skogen under vårens varma dagar?

Kärnfrågan i detta virrvarr är om man kan befria människan från rädslan. Det är vida viktigare än att beväpna henne eller förse henne med medicin. Rädslan däremot håller även dem i sitt grepp som är beväpnade till tänderna - ju, just dessa. Detsamma gäller även dem som i överflöd. Ett hot man inte kan förjaga med vapen eller rikedom. De är enbart hjälpmedel.

Rädsla och hot är så tätt sammanbundna att de knappast låter sig sägas vilken av de båda makterna som ger upphov till den andra. Rädslan är dock viktigare och därför måste man börja där om knuten skall kunna lösas.






onsdag 29 april 2015

Nepal - en översikt

Alldeles nyligen inträffade ett omfattande jordskalv - som uppmätts till 7,8 på richterskalan - i den sydasiatiska staten Nepal, vilket enligt beräkningar har inneburit omkring 5000 bekräftade omkomna hittills, men med nästan lika många som rapporterats som skadade och successivt stigande, mer klarlagda dödssiffror.

Det kan därför vara relevant att lära sig lite mer om detta land, och hur bland annat dess fattigdom hänger samman med bristande infrastruktur och kommunikation och följaktligen möjligheter till katastrofhjälp och andra typer av insatser i kölvattnet av denna kataklysmtragedi. Nomen nescio har sammanställt en kort översikt, och har i denna utgått från uppgifter från The World Factbook, The Economist (se länkar ovan) och Landguiden, samt enstaka kompletterande källor.

Nepal gränsar till Kina, Tibet och Indien och är känt för närheten till världens högsta bergstopp, Mt. Everest, och överlag en storslagen natur erbjudande vackra vyer och talrika toppar med mycket hög höjd. Turistnäringen är därför tämligen utvecklad, trots en delvis mycket bristande infrastruktur. Flygolyckor i samband med inrikesresor hör exempelvis inte till ovanligheterna därvidlag, men ändå fortsätter situerade turister att vallfärda till bergsbestigningens land par excellence (fastän knappast alla vågar sig på det både dyra och riskfyllda företaget att bestiga den allra högsta toppen).

Landet har cirka 28 miljoner invånare, varav drygt en miljon bor i huvudstaden Katmandu. Landet består, i likhet med både Pakistan och Indien, av många olika etniska undergrupper, och på grund av (tidigare) kastsystem - sedan några år är dock landet sekulärt konstituerat, och monarkin avskaffades 2008 - finns kaster och subkaster och andra kulturella samhällsstrukturer kvar, vilka alltjämt är av mer eller mindre betydelse för den sociala organiseringen. Den största etnokulturella gruppen heter chetteri, och är alltså den nepalesiska varianten av krigarkasten, kshatriya. Även buddhism och islam utgör betydande inslag i den religiöst och kulturellt spretiga samhällsbilden. Språkligt är landet likaså diversifierat, men nepalesiska är det största med drygt 44 procent talande.

Som sagt är Nepal ett mycket fattigt och underutvecklat land, vilket utöver generell bristande infrastruktur och materiell undermålighet blir tydligt i och med den låga läskunnigheten (cirka 66% ur ett helhetsmässigt översiktsperspektiv) och omfattande sexhandel med framför allt unga flickor och kvinnor. Som konstaterats i tidigare inlägg, är det senare ett regionalt snarare än lokalt problem - även om variationerna är stora i denna befolkningsrika och socioekonomiskt mycket ojämlika del av världen - och liknande problem finns i grannländerna Indien, Pakistan, Bangladesh och Sri Lanka. Det generella migrationsmönstret i detta hänseende är att unga, utsatta flickor smugglas från Nepal till bordeller i angränsande delar av Indien, och därmed utgör öppenheten dessa två länder emellan en del av en större problematik. Så här beskrivs Nepal i den just ovan länkade rapporten:

Nepal is primarily considered a country of origin - a source for the trafficking of men, women and children. The girls end up in brothels in India or Pakistan or in Middle Eastern or South Asian 155 countries. Nepal's concerns are largely that persons go to India without proper papers quite legitimately, and it is difficult to differentiate between a legitimate and non-legitimate reason. It has no way of keeping tabs on its citizens wherever they may be. Victims of trafficking from Nepal move to India or the Middle East or even to Europe. Women and girls are also trafficked to other 156 Asian destinations.

För den med intresse för att lära sig mer om detta finns fler redogörelser att ta del av i densamma, till exempel beträffande lagstiftning och push- och pullfaktorer som bidrar till många nepalesers benägenhet att "vilja" migrera under mindre gynnsamma omständigheter.





Det ekonomiska och politisk-ekonomiska området är av särskild vikt, då det på många utgör basen i ett lands nationella utveckling (även för flickor och kvinnor). The World Factbook tecknar denna översiktsbild av landet i fråga:

Nepal is among the poorest and least developed countries in the world, with about one-quarter of its population living below the poverty line. Nepal is heavily dependent on remittances, which amount to as much as 22-25% of GDP. Agriculture is the mainstay of the economy, providing a livelihood for more than 70% of the population and accounting for a little over one-third of GDP. Industrial activity mainly involves the processing of agricultural products, including pulses, jute, sugarcane, tobacco, and grain. Nepal has considerable scope for exploiting its potential in hydropower, with an estimated 42,000 MW of commercially feasible capacity, but political uncertainty and a difficult business climate have hampered foreign investment. Additional challenges to Nepal's growth include its landlocked geographic location, persistent power shortages, underdeveloped transportation infrastructure, civil strife and labor unrest, and its susceptibility to natural disaster. The lack of political consensus in the past several years has delayed national budgets and prevented much-needed economic reform, although the government passed a full budget in 2013 and 2014. Nepal and India signed trade and investment agreements in 2014 that will amp up Nepal’s hydropower potential.

Allt detta är av intresse för både nuet och den förestående framtiden, och bland annat nämns naturkatastrofer som ett återkommande problem för befolkningen och dess möjligheter till stabilitet och utveckling. Det har dessvärre visat sig än en gång de senaste dagarna.




torsdag 23 april 2015

Sjunkande båtar och hur det hänger samman med push-, pull- och transportfaktorer

Nomen nescio har lagt ner mycken möda på att skriva om ämnen som globalisering och immigrations- och integrationspolitik, och delvis också hur de hänger ihop. Det har generellt sett funnits en mångkulturkritisk prägel och infallsvinkel, som har inneburit att jag utifrån i huvudsak invandrings- och mångkulturalismpessimistiska studier närmat mig den typen av ämnen och delämnen, för att sedan kunna få en mer genomgripande och nyanserad bild av komplexa frågor och nivåer vår värld (lokalt, nationellt, regionalt, globalt).

Det har aldrig landat i några extrema slutsatser om vad som "måste göras" (även om jag kanske uttryckt mig en aning alarmistiskt efter läsning av vissa verk), utan i stället har balanserade och till synes realistiska förslag och idéer lyfts fram som speglar en nationalstatlig grund med allt vad det oftast innebär på global nivå (även om det finns stora variationer därvidlag och många komplexa problemställningar att ta hänsyn till, till exempel det partikulära kontra det universella, och det "kortsiktiga" kontra det "långsiktiga").

Förmodligen finns det inte särskilt nytt att säga som inte redan sägs eller ungefär har sagts av någon annan, men ibland kan även små justeringar eller perspektiv vara av visst värde, åtminstone intellektuellt.

En sådan företeelse gäller den för migration så centrala begreppstrion push-, pull- och transportfaktorer och hur dessa hänger samman med de talrika tragedier som har ägt rum ute till havs, främst på Medelhavet, under den senaste tiden - och de senaste åren - och i samband med vilka många migranter omkommit som en följd av förflyttningsmönster mellan Afrika och Europa.

Jag har egentligen inte särskilt mycket nytt att tillägga som inte redan har behandlats i det ovan länkade inlägget, men beträffande transportfaktorer blir givetvis den rent konkreta, materiella dimensionen av särskild vikt. Det handlar om undermåliga transportmedel och mer eller mindre obefintliga säkerhetsstrategier och riskhantering, åtminstone bland smugglarna. Man kan i det avseendet konstatera att passagerarfartyg, -båtar och -färjor behöver bli i bättre skick över huvud taget, och det är inte endast i dessa sammanhang som bristande materiella resurser och/eller säkerhetsrutiner har visat sig utan gäller även i till exempel färjekatastrofen i Sydkorea i fjol. Givetvis vore det dock absurt att "kräva" att smugglarligor ska erbjuda färdmedel i bättre skick, men det är likväl en påminnelse om behovet av bra sådana i mer konventionella sammanhang.

Detta eftersom hela senmoderniteten vilar i stort sett på en uppsjö av olika expertsystem som förutsätter att människor har tilltro - eller förhoppning - om att "saker ska fungera". För migranter, som förflyttar sig från norra Afrika med Europa som mål, är riskerna större och många väljer att ta chansen och försöka migrera trots att de torde vara medvetna om dessa. Inte sällan i bristfälliga båtar, fartyg eller färjor.

Man kan givetvis skifta fokus till push- och pullfaktorer i stället och poängtera att det är där huvudproblemen ligger - jag föreställer mig åtminstone att många, oavsett ideologiska preferenser, resonerar så - inte i transportmedlens materiella skick, men likväl behöver denna aspekt belysas. För om det inte finns några realistiska transportmöjligheter alls kommer knappt ingen att ens försöka migrera. I och med att det numer finns sådana möjligheter blir transportfaktorerna delvis särskilt centrala, trots att de inte kan förstås som isolerade från vare sig push- eller fullfaktorer.

Det är inte första eller sista gången som migrationsrelaterade tragedier sker, men genom internationella samarbeten kan människor i maktpositioner förhoppningsvis finna mer långsiktiga strategier för att minska förekomsten och omfattningen av dessa. Då behöver man diskutera begreppstrion i fråga, både vitt och brett, och söka förstå hur dessa olika dimensioner hänger samman.



måndag 30 mars 2015

Taiwan som geopolitisk knutpunkt och demokratiskt föredöme

Jag har tidigare skrivit en politisk-ekonomisk, och i viss mån även allmänhistorisk översikt, av det geopolitiskt viktiga och kulturellt intressanta landet Taiwan. Med stor geopolitisk vikt avses inte minst att de spända relationerna mellan Kina och Taiwan också har ett samband med USA-Kina-relationerna, och därmed kan ses som en av världens viktigaste, både symboliskt och realpolitiskt, frågor.

Tidigare nämnde Kinakännaren Jojje Olsson skriver intressant och initierat om detta i en artikel i senaste numret av den borgerliga tidskriften Axess, som finns tillgänglig online, och tar i denna upp centrala anledningar till att taiwanesiska protester har allt mer beröringspunkter med hongkongesers (eller Hongkongkineser) utåtriktade men i huvudsak fredliga kamp mot Kinas styrning av landet/territoriet.

Vad är då orsaken till den utbredda upprördheten och följaktligen handlingarna? Det fördjupade ekonomiska samarbetet mellan Kina och Taiwan förefaller inte ha givit den ekonomiska skjuts som ledande nationalistpartiet Kuomintang utlovat, och i kombination med andra faktorer har det lett till ökad misstro mot och missnöje med Taiwan-Kina-relationerna. De massiva protesterna påvisar dock att det finns en vital demokrati inom landet. Detta trots att demokratin blott har en några få decennier kort historia på Taiwan.

Hur många demonstrerar i Sverige mot allt märkligt som händer här? Det finns alltså något att lära av både Hongkongbor och taiwaneser (som merparten föredrar att identifiera sig som, till skillnad från att som var vanligare tidigare, se sig som taiwanes och kines).




måndag 23 mars 2015

Lee Kuan Yew har avlidit

En av det moderna tidevarvets allra mest begåvade politiska ledare, Lee Kuan Yew (1923-2015), avled i dag måndag den 23 mars vid en ålder av 91 år. Denne är mest känd som mångårig premiärminister för Singapore (1959-1990) och för att ha uträttat stora framgångar med denna stadsstat.

Bland många andra publikationer har The Economist skrivit utförligt om Lees ledarskap och hur det kan förstås, men jag kan även oblygt rekommendera min djuplodande recension av dennes omfattande verk From third world to first (2000).

Som återkommande läsare torde ha noterat är jag överlag föga imponerad av svenska rikspolitiker, men denne man är däremot svår att inte beundra, även om man också bör ta fasta på brister när man skriver om vad han har företagit sig under sin aktiva tid makten.





tisdag 10 mars 2015

Claes G. Ryn - The moral path to peace

Som jag har sagt tidigare är Claes G. Ryn en av Sveriges mest imponerande humanister i senmodern tid, vilket gör sig gällande i verk som bland andra The New Jacobinism och i en mängd artiklar av primärt akademisk art.

Ett sådant, tidsmässigt ganska aktuellt alster, är "The moral path to peace" som återfinns på The American Conseervatives hemsida. Denna text beskriver de individuella moraliska grunderna som utgör stommen i varje civilisation värd namnet, och är en förutsättning för fred, samförstånd och förståelse i en mer globaliserad och internationellt sinnad värld. Det handlar även om att förhålla sig till det partikulära och universella på ett rimligt och realistiskt sätt. Ryn skriver bland annat:

But most attempts to deal with conflict do not deal in any depth with what may be the very core of the problem, man’s moral predicament. Proceeding from a dubious or incomplete understanding of the basic moral terms of human existence, scholars and others exaggerate what elaborate, clever international arrangements or techniques can do to lessen tension. The trouble is that when passions run high even the most efficacious measures can be swept away in the blink of an eye. In fraught, very tense circumstances peace will have a chance only if the actors involved are not only experienced, knowledgeable, and creative, but capable of withstanding, in themselves as well as others, the onrush of rashness, belligerence, and ethnic-nationalistic fervor. Such urges can be tamed in the end only by strong character, including habits of restraint and caution. You want peace? Then you need peaceful individuals.

Fokuset måste också vara på det mer långsiktiga på bekostnad av nuets nycker, liksom att undvika provinsialism. Dessutom är Ryn kritisk mot en värld där det ekonomiska anses vara det viktigaste och mest centrala i tillvaron. Som konservativ kritiserar han även renodlad rationalism, och betonar att kultur och civilisation måste förstås i relation till historiska betingelser i olika kulturella och nationella sammanhang. De konkreta realiteterna kan inte abstraheras bort.

Sammantaget är det en välskriven och intressant artikel som ger övergripande beskrivningar och förklaringar som kan vara fruktbara för många som kritiserar olika fenomen men saknar en intellektuell stomme att förhålla sig till, och som kan balansera olika ytterlighetspositioner och falska dikotomier. Det är givetvis ett utmärkt komplement till antika tänkare och andra konservativa humanister, liksom till Samuel Huntington, Steven Pinker och Niall Ferguson.

onsdag 4 mars 2015

Jojje Olsson om Kinas politisk-ekonomiska riktlinjer

Det är mycket - delvis synnerligen oroväckande - som händer i Sverige beträffande ekonomisk politik, den bubblande bostadsmarknaden, samt hur människor på ledande positioner hanterar islamistisk terrorism.

Likväl är det viktigt att stundom, eller till och med ofta, förbise den nationella nivån till förmån för större politisk-ekonomiska samband i världen. Det gäller därmed att beakta vad som sker i inte minst USA, EU mer som helhet, Kina, Japan och Ryssland. Man kan i fråga om Kina bland annat vända sig till den svenske Kina-kännaren Jojje Olsson (1983-) och titta närmare på vad denne skriver i en färsk artikel som finns tillgänglig på Fokus hemsida.

Den aktuella artikeln är betitlad "Stor, större, Xi Jinping", och fokuserar därmed på Kinas högste politiska ledare, tillika generalsekreterare för Kinas kommunistiska parti och president, och vad denne har sagt i samband med Nationella folkkongressens årliga sammanträde i Beijing som inleddes alldeles nyligen. Det handlar om vad som har skett och komma skall beträffande Kinas ekonomiska politik, och i det sistnämnda avseendet är en central fråga hur stor den totala BNP-tillväxten förväntas bli och vilka delsektorer och faktorer som påverkar den i störst utsträckning. Kinas ledande administration räknar med en tillväxt omfattande cirka sju procent, och numer en mer konsumentdriven sådan. Utifrån den befintliga information som finns tillgänglig bör man som yttre betraktare inte förvänta sig några större överraskningar därvidlag. Olsson skriver:

Det nya ledarskapet har mycket att ta itu med – men räkna inte med några överraskningar i premiärministerns arbetsrapport. Den har utarbetats noga och på förhand lämnats till ledamöterna tillsammans med finansministeriets budgetrapport samt en samhällsekonomisk plan för det kommande året.

Tillsammans ger dessa dokument alltså en indikation på vart Kina är på väg ekonomiskt. Men de nämner inte det politiska spel där presidenten Xi Jinping nu samlat mer makt hos sig själv än någon annan kinesisk ledare sedan Mao Zedong. De innehåller heller inga detaljer om de över 200 000 partitjänstemän som straffats för korruption sedan Xi tog makten i slutet av 2012.



Mer intressant är då de politiska, mer specifikt korruptions- och maktrelaterade aspekter som är kopplade till Jinpings ledarskap. Denne förefaller vara en utpräglad elitist men samtidigt föga intresserad av egna materiella och ekonomiska tillgångar. De senaste åren har också det ledande partiets vilja att kontrollera opposition och mediekanaler ökat, vilket bland annat lett till att Googles Gmail tagits bort. Vidare fängslades nyligen också människorättsadvokaten Xu Zhiyong.

För att få en inblick i Jinpings politiska karriärutveckling kan man återigen citera Olsson, "För att konsolidera sin makt skapade Jinping samma år en »central ledningsgrupp för fördjupade reformer«, en »nationell säkerhetskommission« samt en »central ledningsgrupp för internetsäkerhet och information« och utsåg sig själv som som ledare för alla tre grupper. Han är dessutom ordförande i den mäktiga militärkommissionen samt den nygrundade ledningsgruppen för militära reformer."

Det tycks som att Kina går i en mindre demokratisk och alltmer auktoritär riktning, något som dock inte nödvändigtvis påverkar ekonomin i den utsträckning som man skulle kunna tänka sig. I den mån man som svensk påverkas av Kinas politiska karaktär rör det sig mer hur vistelser i landet ter sig, samt hur Sverige - på internationell nivå - bör eller inte bör förhålla sig till världens största land och hur det styrs.