söndag 28 juni 2015

Var var det jag sa?

Jag kan inte påstå att jag sitter inne på några sanningar och slutsatser som jag har kommit på på egen hand, utan i stort sett allt bygger på det som experter eller halvexperter inom olika områden fördjupat sig i. Inte heller är det som skrivits etthundra procent korrekt och en del utgörs av reflektioner, antaganden och extrapoleringar. En hel del är också blott perspektiv på vissa ämnen, som om inte annat behöver kompletteras med andra perspektiv. Och så vidare.

Men det som utgörs av substantiell kritik av invandrings- och integrationspolitik, mångkulturalism och alltför etnokulturellt heterogena samhällen, faran med saudiarabisk finansiering av wahhabism och salafism, bristerna med slapp kriminalpolitik, alltför djupgående globalisering etcetera har med närmast förbluffande säkerhet visat sig stämma.

För att få en överblick av den totala produktionen rekommenderas givetvis i första hand detta inlägg, men när det gäller specifikt Sverige föreslår jag inte minst detta, detta och detta inlägg. Ja och så detta också. Och detta.

Det finns med andra ord mycket att ta del av, som visserligen inte är dagsfärskt men som är skrivet under de senaste åren och alltjämt är aktuellt. Tyvärr alltför aktuellt.

onsdag 24 juni 2015

Kristna inslag i femte säsongen av Game of thrones

När man tittare närmare på populärkultur och skriver om det i bloggformat, till exempel tv-serier, brukar det handla om att man recenserar dem ur ett helhetsperspektiv baserat på den mängd avsnitt eller säsonger som man har sett och följaktligen har att utgå från - även om man så klart också kan ta upp särskilda aspekter i samband med det. Tidigare har jag belyst olika tv-serier som Breaking bad, Downtown Abbey, True detective och Vikings ur ett sådant helhetsmässigt eller övergripande perspektiv.

Beträffande den mycket populära tv-serien Game of thrones har denna behandlats mer i sin helhet utifrån de första två säsongerna i ett inlägg, och med specifikt fokus på vithetsnormer och "rasism" i ett annat. I detta inlägg ämnar jag ta upp några kulturella och mer specifikt religiösa dimensioner, vilka inte minst har visat sig i samband med stora delar av den femte säsongen (som jag för övrigt jag tycker har varit nästan helt briljant).

En brist från min sida är att jag inte har läst hela boken, men kan ändå finna paralleller till kristendom - inslag som inte varit lika distinkta i tidigare skeden av serien. För även om de "gamla gudarna" som nämns i serien minner om nordisk religion och därmed polyteism, finns ändå ett betydande dualistiskt, moralistiskt och kristendomsliknande inslag i fråga om de munklika "sparvarna" som intar King's landing och ställer flera prominenta personer inför rätta för deras påstådda synder (incest, homosexualitet med mera).

"The high sparrow" kan rentav betraktas som ett slags storinkvisitor, och det som Cersei Lannister utsätts för minner om Jesus golgatavandring och hela processen om katolsk botgöring. Lagar med religiösa övertoner, liksom diverse generella dygder så som sanning, rättvisa och heder, har visserligen funnits i Aten och Rom innan kristendomens inträde och på andra håll, men kopplingarna är ändå ganska distinkta och bör därför nämnas.

På så vis kan Game of thrones ses som en tv-serie med en mångfacetterad prägel i religiöst hänseende, men där nordiska tankegångar och kristendom samexisterar och/eller blandas i betydande utsträckning. Det förefaller vara ganska typiskt för västerländsk fantasy, även om det förstås kan innehålla inslag även från andra religioner. Man skall dock inte förbi se häxtkonstliknande och mer esoteriska inslag som finns beträffande de människooffer som utförs av karaktären Melisandre.




lördag 13 juni 2015

Lord Acton - excerpter

Smaka på detta utdrag från "The history of freedom in antiquity" av den engelska katolske historikern Lord Actons (1834-1903) något ofullständiga skriftsamlingsverk, The History of freedom and other essays (1907). Här finns saker att tänka på och att utveckla.

Liberty, next to religion, has been the motive of good deeds and the common pretext of crime, from the sowing of the seed at Athens, two thousand four hundred and sixty years ago, until the ripened harvest was gathered by men of our race. It is the delicate fruit of a mature civilisation; and scarcely a century has passed since nations, that knew the meaning of the term, resolved to be free. In every age its progress has been beset by its natural enemies, by ignorance and superstitution, by lust of conquest and by love of ease, by the strong man’s craving for power, and the poor man’s craving for food. During long intervals it has been utterly arrested, when nations were being rescued from barbarism and from the grasp of strangers, and when the perpetual struggle for existence, depriving men of all interest and understanding in politics, has made them eager to sell their birthright for a pottage, and ignorant of the treasure they resigned. At all times sincere friends of freedom have been rare, and its triumphs have been due to minorities, that have prevailed by associating themselves with auxiliaries whose objects often differed from their own; and this association, which is always dangerous, has been sometimes disastrous, by giving to opponents just grounds of opposition, and by kindling dispute over the spoils in the hour of success. [2] No obstacle has been so constant, or so difficult to overcome, as uncertainty and confusion touching the nature of true liberty. If hostile interests have wrought much injury, false ideas have wrought still more; and its advance is recorded in the increase of knowledge, as much as in the improvement of laws. The history of institutions is often a history of deception and illusions; for their virtue depends on the ideas that produce and on the spirit that preserves them, and the form may remain unaltered when the substance has passed away.






söndag 31 maj 2015

E.M. Cioran - På förtvivlans krön

Den senaste boken som jag har recenserat innan denna, nämligen Ernst Jüngers Skogsvandringen, har utan tvekan vissa beröringspunkter - både stilistiskt, tematiskt och idémässigt - men en annan känd europeisk tänkare, nämligen den rumänske filosofen och essäisten E.M. Ciorans (1911-1995) debutverk, På förtvivlans krön (Pe culmile disperării, originalet på rumänska som utgavs 1934), och utgiven av Dualis förlag i svensk översättning är 1998).

Ciorans verk och i viss mån hans litterära produktion över huvud taget - som också skrev flertalet texter på franska och i samband med sin akademiska karriär tillbringade längre tid i både Berlin och Paris innan andra världskriget - kännetecknas av pessimism, nihilism och skepticism.

Det rör sig överlag om ett slags gnostiskt färgad existentialism, men samtidigt delvis agnostisk eftersom Cioran svävade i ovisshet, där världen och dess ensamhet och tomhet manifesterar sig för den likaledes tomma och ensamma människan. Endast de individer som inte tänker mer än absolut nödvändigt för att hålla sig vid liv kan vara tillfreds med sin tillvaro, enligt den vid tidpunkten för när verket skrevs omkring 22-årige rumänen.

Cioran var utan tvekan en skicklig stilist, och det finns också en viss koherens och stringens i hans personliga, existentiella reflektioner kring livet och världen. Det aktuella verket tar upp olika aspekter av dessa, och utgör därmed ett slags sammanhållen helhet, men överlag rör det sig om ganska fragmentariska resonemang kring både mer "tidlösa" och för den moderna världen mer typiska frågeställningar, till exempel hur man kan förhålla sig till religion, arbete, sömnlöshet och inte minst den (existentiella) förtvivlan som tenderar att drabba vissa människor (som han definierar som förgiftade). En del av detta är tydligt påverkat av de individuella upplevelserna, medan andra kanske kan ses som mer allmängiltiga.

På förtvivlans krön innehåller ett flertal stycken, som på originalspråk eller i respektive översättning, ofta citeras. Det gäller exempelvis inledningen av det som på svenska kallas "Att inte längre kunna leva":

Det finns erfarenheter som man inte kan överleva. Erfarenheter efter vilka man känner att inget längre kan ha någon mening. Efter att ha nått livets yttersta gräns, efter att med förbittring ha upplevt vad dessa farliga gränser förmår, förlorar de dagliga handlingarna och åtbörderna all charm, all förföriskhet. Men om man i alla fall fortsätter att leva, är det bara tack vare skrivandet, som objektiverar och därmed hindrar den gränslösa spänningen. Skapandet är ett temporärt beskydd mot dödens käftar.


Som komplement till Cioran kan man utöver Jünger läsa exempelvis Friedrich Nietzsche, Julius Evola, Jean-Paul Sartre och Emmanuel Levinas, samt bevittna ett flertal av Ingmar Bergmans filmer.




lördag 16 maj 2015

Ernst Jünger - Skogsvandringen

Den senaste av tyske författaren Ernst Jüngers (1895-1998) verk som jag har läst, är Skogsvandringen, utgiven i fjol på Augusti förlag, och översatt av Stefan Jarl, och med den tyska originaltiteln Der Waltgang (1951).

Det rör sig om en välskriven skrift, bitvis något pompös men aldrig så att det går till överdrift i det avseendet, som tar upp många intressanta aspekter av det moderna samhället i tidig efterkrigstid. Jünger är i vanlig ordning en skicklig stilist, det behöver knappast nämnas.

Innehållsligt handlar det delvis om kritik mot och reflektioner kring de totalitära staternas ingrepp på människans livssfär och deras särskilda och destruktiva former av kollektivisering; dels berörs efterkrigstidens begynnande kollektivism och en bekvämare men samtidigt existentiellt tommare tillvaro, där individen kan känna sig alienerad och framför allt rädd. Den nihilism och brist på mening som vi ser än i dag på många håll, ser ut att vara en utvidgning av liknande mönster och processer som har ett längre ursprung än några få decennier och den accelererande senmoderniteten, och en del av denna historiska och filosofisk-existentiella process fokuserar Jünger på med intressanta perspektiv och gedigen formuleringsförmåga.

En sådan särskild individ som inte finner sig till rätta i denna typ av samhällen kan kallas skogsvandraren, som gör sin ensamma vandring genom livet men kanske med ett högre huvud än många av hans samtida på grund av sitt förhållningssätt och de beslut som tas.

Denna cirka 100 sidor omfångsrika bok rekommenderas verkligen - en kort, men givande symbolisk vandring genom de många träden som man kanske känner sig ensam bland. Eller varför inte rent konkret läsa den i samband med att man vandrar i skogen under vårens varma dagar?

Kärnfrågan i detta virrvarr är om man kan befria människan från rädslan. Det är vida viktigare än att beväpna henne eller förse henne med medicin. Rädslan däremot håller även dem i sitt grepp som är beväpnade till tänderna - ju, just dessa. Detsamma gäller även dem som i överflöd. Ett hot man inte kan förjaga med vapen eller rikedom. De är enbart hjälpmedel.

Rädsla och hot är så tätt sammanbundna att de knappast låter sig sägas vilken av de båda makterna som ger upphov till den andra. Rädslan är dock viktigare och därför måste man börja där om knuten skall kunna lösas.






onsdag 29 april 2015

Nepal - en översikt

Alldeles nyligen inträffade ett omfattande jordskalv - som uppmätts till 7,8 på richterskalan - i den sydasiatiska staten Nepal, vilket enligt beräkningar har inneburit omkring 5000 bekräftade omkomna hittills, men med nästan lika många som rapporterats som skadade och successivt stigande, mer klarlagda dödssiffror.

Det kan därför vara relevant att lära sig lite mer om detta land, och hur bland annat dess fattigdom hänger samman med bristande infrastruktur och kommunikation och följaktligen möjligheter till katastrofhjälp och andra typer av insatser i kölvattnet av denna kataklysmtragedi. Nomen nescio har sammanställt en kort översikt, och har i denna utgått från uppgifter från The World Factbook, The Economist (se länkar ovan) och Landguiden, samt enstaka kompletterande källor.

Nepal gränsar till Kina, Tibet och Indien och är känt för närheten till världens högsta bergstopp, Mt. Everest, och överlag en storslagen natur erbjudande vackra vyer och talrika toppar med mycket hög höjd. Turistnäringen är därför tämligen utvecklad, trots en delvis mycket bristande infrastruktur. Flygolyckor i samband med inrikesresor hör exempelvis inte till ovanligheterna därvidlag, men ändå fortsätter situerade turister att vallfärda till bergsbestigningens land par excellence (fastän knappast alla vågar sig på det både dyra och riskfyllda företaget att bestiga den allra högsta toppen).

Landet har cirka 28 miljoner invånare, varav drygt en miljon bor i huvudstaden Katmandu. Landet består, i likhet med både Pakistan och Indien, av många olika etniska undergrupper, och på grund av (tidigare) kastsystem - sedan några år är dock landet sekulärt konstituerat, och monarkin avskaffades 2008 - finns kaster och subkaster och andra kulturella samhällsstrukturer kvar, vilka alltjämt är av mer eller mindre betydelse för den sociala organiseringen. Den största etnokulturella gruppen heter chetteri, och är alltså den nepalesiska varianten av krigarkasten, kshatriya. Även buddhism och islam utgör betydande inslag i den religiöst och kulturellt spretiga samhällsbilden. Språkligt är landet likaså diversifierat, men nepalesiska är det största med drygt 44 procent talande.

Som sagt är Nepal ett mycket fattigt och underutvecklat land, vilket utöver generell bristande infrastruktur och materiell undermålighet blir tydligt i och med den låga läskunnigheten (cirka 66% ur ett helhetsmässigt översiktsperspektiv) och omfattande sexhandel med framför allt unga flickor och kvinnor. Som konstaterats i tidigare inlägg, är det senare ett regionalt snarare än lokalt problem - även om variationerna är stora i denna befolkningsrika och socioekonomiskt mycket ojämlika del av världen - och liknande problem finns i grannländerna Indien, Pakistan, Bangladesh och Sri Lanka. Det generella migrationsmönstret i detta hänseende är att unga, utsatta flickor smugglas från Nepal till bordeller i angränsande delar av Indien, och därmed utgör öppenheten dessa två länder emellan en del av en större problematik. Så här beskrivs Nepal i den just ovan länkade rapporten:

Nepal is primarily considered a country of origin - a source for the trafficking of men, women and children. The girls end up in brothels in India or Pakistan or in Middle Eastern or South Asian 155 countries. Nepal's concerns are largely that persons go to India without proper papers quite legitimately, and it is difficult to differentiate between a legitimate and non-legitimate reason. It has no way of keeping tabs on its citizens wherever they may be. Victims of trafficking from Nepal move to India or the Middle East or even to Europe. Women and girls are also trafficked to other 156 Asian destinations.

För den med intresse för att lära sig mer om detta finns fler redogörelser att ta del av i densamma, till exempel beträffande lagstiftning och push- och pullfaktorer som bidrar till många nepalesers benägenhet att "vilja" migrera under mindre gynnsamma omständigheter.





Det ekonomiska och politisk-ekonomiska området är av särskild vikt, då det på många sätt utgör basen i ett lands nationella utveckling (även för flickor och kvinnor). The World Factbook tecknar denna översiktsbild av landet i fråga:

Nepal is among the poorest and least developed countries in the world, with about one-quarter of its population living below the poverty line. Nepal is heavily dependent on remittances, which amount to as much as 22-25% of GDP. Agriculture is the mainstay of the economy, providing a livelihood for more than 70% of the population and accounting for a little over one-third of GDP. Industrial activity mainly involves the processing of agricultural products, including pulses, jute, sugarcane, tobacco, and grain. Nepal has considerable scope for exploiting its potential in hydropower, with an estimated 42,000 MW of commercially feasible capacity, but political uncertainty and a difficult business climate have hampered foreign investment. Additional challenges to Nepal's growth include its landlocked geographic location, persistent power shortages, underdeveloped transportation infrastructure, civil strife and labor unrest, and its susceptibility to natural disaster. The lack of political consensus in the past several years has delayed national budgets and prevented much-needed economic reform, although the government passed a full budget in 2013 and 2014. Nepal and India signed trade and investment agreements in 2014 that will amp up Nepal’s hydropower potential.

Allt detta är av intresse för både nuet och den förestående framtiden, och bland annat nämns naturkatastrofer som ett återkommande problem för befolkningen och dess möjligheter till stabilitet och utveckling. Det har dessvärre visat sig än en gång de senaste dagarna.




torsdag 23 april 2015

Sjunkande båtar och hur det hänger samman med push-, pull- och transportfaktorer

Nomen nescio har lagt ner mycken möda på att skriva om ämnen som globalisering och immigrations- och integrationspolitik, och delvis också hur de hänger ihop. Det har generellt sett funnits en mångkulturkritisk prägel och infallsvinkel, som har inneburit att jag utifrån i huvudsak invandrings- och mångkulturalismpessimistiska studier närmat mig den typen av ämnen och delämnen, för att sedan kunna få en mer genomgripande och nyanserad bild av komplexa frågor och nivåer vår värld (lokalt, nationellt, regionalt, globalt).

Det har aldrig landat i några extrema slutsatser om vad som "måste göras" (även om jag kanske uttryckt mig en aning alarmistiskt efter läsning av vissa verk), utan i stället har balanserade och till synes realistiska förslag och idéer lyfts fram som speglar en nationalstatlig grund med allt vad det oftast innebär på global nivå (även om det finns stora variationer därvidlag och många komplexa problemställningar att ta hänsyn till, till exempel det partikulära kontra det universella, och det "kortsiktiga" kontra det "långsiktiga").

Förmodligen finns det inte särskilt nytt att säga som inte redan sägs eller ungefär har sagts av någon annan, men ibland kan även små justeringar eller perspektiv vara av visst värde, åtminstone intellektuellt.

En sådan företeelse gäller den för migration så centrala begreppstrion push-, pull- och transportfaktorer och hur dessa hänger samman med de talrika tragedier som har ägt rum ute till havs, främst på Medelhavet, under den senaste tiden - och de senaste åren - och i samband med vilka många migranter omkommit som en följd av förflyttningsmönster mellan Afrika och Europa.

Jag har egentligen inte särskilt mycket nytt att tillägga som inte redan har behandlats i det ovan länkade inlägget, men beträffande transportfaktorer blir givetvis den rent konkreta, materiella dimensionen av särskild vikt. Det handlar om undermåliga transportmedel och mer eller mindre obefintliga säkerhetsstrategier och riskhantering, åtminstone bland smugglarna. Man kan i det avseendet konstatera att passagerarfartyg, -båtar och -färjor behöver bli i bättre skick över huvud taget, och det är inte endast i dessa sammanhang som bristande materiella resurser och/eller säkerhetsrutiner har visat sig utan gäller även i till exempel färjekatastrofen i Sydkorea i fjol. Givetvis vore det dock absurt att "kräva" att smugglarligor ska erbjuda färdmedel i bättre skick, men det är likväl en påminnelse om behovet av bra sådana i mer konventionella sammanhang.

Detta eftersom hela senmoderniteten vilar i stort sett på en uppsjö av olika expertsystem som förutsätter att människor har tilltro - eller förhoppning - om att "saker ska fungera". För migranter, som förflyttar sig från norra Afrika med Europa som mål, är riskerna större och många väljer att ta chansen och försöka migrera trots att de torde vara medvetna om dessa. Inte sällan i bristfälliga båtar, fartyg eller färjor.

Man kan givetvis skifta fokus till push- och pullfaktorer i stället och poängtera att det är där huvudproblemen ligger - jag föreställer mig åtminstone att många, oavsett ideologiska preferenser, resonerar så - inte i transportmedlens materiella skick, men likväl behöver denna aspekt belysas. För om det inte finns några realistiska transportmöjligheter alls kommer knappt ingen att ens försöka migrera. I och med att det numer finns sådana möjligheter blir transportfaktorerna delvis särskilt centrala, trots att de inte kan förstås som isolerade från vare sig push- eller fullfaktorer.

Det är inte första eller sista gången som migrationsrelaterade tragedier sker, men genom internationella samarbeten kan människor i maktpositioner förhoppningsvis finna mer långsiktiga strategier för att minska förekomsten och omfattningen av dessa. Då behöver man diskutera begreppstrion i fråga, både vitt och brett, och söka förstå hur dessa olika dimensioner hänger samman.