måndag 23 mars 2015

Lee Kuan Yew har avlidit

En av det moderna tidevarvets allra mest begåvade politiska ledare, Lee Kuan Yew (1923-2015), avled i dag måndag den 23 mars vid en ålder av 91 år. Denne är mest känd som mångårig premiärminister för Singapore (1959-1990) och för att ha uträttat stora framgångar med denna stadsstat.

Bland många andra publikationer har The Economist skrivit utförligt om Lees ledarskap och hur det kan förstås, men jag kan även oblygt rekommendera min djuplodande recension av dennes omfattande verk From third world to first (2000).

Som återkommande läsare torde ha noterat är jag överlag föga imponerad av svenska rikspolitiker, men denne man är däremot svår att inte beundra, även om man också bör ta fasta på brister när man skriver om vad han har företagit sig under sin aktiva tid makten.





tisdag 10 mars 2015

Claes G. Ryn - The moral path to peace

Som jag har sagt tidigare är Claes G. Ryn en av Sveriges mest imponerande humanister i senmodern tid, vilket gör sig gällande i verk som bland andra The New Jacobinism och i en mängd artiklar av primärt akademisk art.

Ett sådant, tidsmässigt ganska aktuellt alster, är "The moral path to peace" som återfinns på The American Conseervatives hemsida. Denna text beskriver de individuella moraliska grunderna som utgör stommen i varje civilisation värd namnet, och är en förutsättning för fred, samförstånd och förståelse i en mer globaliserad och internationellt sinnad värld. Det handlar även om att förhålla sig till det partikulära och universella på ett rimligt och realistiskt sätt. Ryn skriver bland annat:

But most attempts to deal with conflict do not deal in any depth with what may be the very core of the problem, man’s moral predicament. Proceeding from a dubious or incomplete understanding of the basic moral terms of human existence, scholars and others exaggerate what elaborate, clever international arrangements or techniques can do to lessen tension. The trouble is that when passions run high even the most efficacious measures can be swept away in the blink of an eye. In fraught, very tense circumstances peace will have a chance only if the actors involved are not only experienced, knowledgeable, and creative, but capable of withstanding, in themselves as well as others, the onrush of rashness, belligerence, and ethnic-nationalistic fervor. Such urges can be tamed in the end only by strong character, including habits of restraint and caution. You want peace? Then you need peaceful individuals.

Fokuset måste också vara på det mer långsiktiga på bekostnad av nuets nycker, liksom att undvika provinsialism. Dessutom är Ryn kritisk mot en värld där det ekonomiska anses vara det viktigaste och mest centrala i tillvaron. Som konservativ kritiserar han även renodlad rationalism, och betonar att kultur och civilisation måste förstås i relation till historiska betingelser i olika kulturella och nationella sammanhang. De konkreta realiteterna kan inte abstraheras bort.

Sammantaget är det en välskriven och intressant artikel som ger övergripande beskrivningar och förklaringar som kan vara fruktbara för många som kritiserar olika fenomen men saknar en intellektuell stomme att förhålla sig till, och som kan balansera olika ytterlighetspositioner och falska dikotomier. Det är givetvis ett utmärkt komplement till antika tänkare och andra konservativa humanister, liksom till Samuel Huntington, Steven Pinker och Niall Ferguson.

onsdag 4 mars 2015

Jojje Olsson om Kinas politisk-ekonomiska riktlinjer

Det är mycket - delvis synnerligen oroväckande - som händer i Sverige beträffande ekonomisk politik, den bubblande bostadsmarknaden, samt hur människor på ledande positioner hanterar islamistisk terrorism.

Likväl är det viktigt att stundom, eller till och med ofta, förbise den nationella nivån till förmån för större politisk-ekonomiska samband i världen. Det gäller därmed att beakta vad som sker i inte minst USA, EU mer som helhet, Kina, Japan och Ryssland. Man kan i fråga om Kina bland annat vända sig till den svenske Kina-kännaren Jojje Olsson (1983-) och titta närmare på vad denne skriver i en färsk artikel som finns tillgänglig på Fokus hemsida.

Den aktuella artikeln är betitlad "Stor, större, Xi Jinping", och fokuserar därmed på Kinas högste politiska ledare, tillika generalsekreterare för Kinas kommunistiska parti och president, och vad denne har sagt i samband med Nationella folkkongressens årliga sammanträde i Beijing som inleddes alldeles nyligen. Det handlar om vad som har skett och komma skall beträffande Kinas ekonomiska politik, och i det sistnämnda avseendet är en central fråga hur stor den totala BNP-tillväxten förväntas bli och vilka delsektorer och faktorer som påverkar den i störst utsträckning. Kinas ledande administration räknar med en tillväxt omfattande cirka sju procent, och numer en mer konsumentdriven sådan. Utifrån den befintliga information som finns tillgänglig bör man som yttre betraktare inte förvänta sig några större överraskningar därvidlag. Olsson skriver:

Det nya ledarskapet har mycket att ta itu med – men räkna inte med några överraskningar i premiärministerns arbetsrapport. Den har utarbetats noga och på förhand lämnats till ledamöterna tillsammans med finansministeriets budgetrapport samt en samhällsekonomisk plan för det kommande året.

Tillsammans ger dessa dokument alltså en indikation på vart Kina är på väg ekonomiskt. Men de nämner inte det politiska spel där presidenten Xi Jinping nu samlat mer makt hos sig själv än någon annan kinesisk ledare sedan Mao Zedong. De innehåller heller inga detaljer om de över 200 000 partitjänstemän som straffats för korruption sedan Xi tog makten i slutet av 2012.



Mer intressant är då de politiska, mer specifikt korruptions- och maktrelaterade aspekter som är kopplade till Jinpings ledarskap. Denne förefaller vara en utpräglad elitist men samtidigt föga intresserad av egna materiella och ekonomiska tillgångar. De senaste åren har också det ledande partiets vilja att kontrollera opposition och mediekanaler ökat, vilket bland annat lett till att Googles Gmail tagits bort. Vidare fängslades nyligen också människorättsadvokaten Xu Zhiyong.

För att få en inblick i Jinpings politiska karriärutveckling kan man återigen citera Olsson, "För att konsolidera sin makt skapade Jinping samma år en »central ledningsgrupp för fördjupade reformer«, en »nationell säkerhetskommission« samt en »central ledningsgrupp för internetsäkerhet och information« och utsåg sig själv som som ledare för alla tre grupper. Han är dessutom ordförande i den mäktiga militärkommissionen samt den nygrundade ledningsgruppen för militära reformer."

Det tycks som att Kina går i en mindre demokratisk och alltmer auktoritär riktning, något som dock inte nödvändigtvis påverkar ekonomin i den utsträckning som man skulle kunna tänka sig. I den mån man som svensk påverkas av Kinas politiska karaktär rör det sig mer hur vistelser i landet ter sig, samt hur Sverige - på internationell nivå - bör eller inte bör förhålla sig till världens största land och hur det styrs.






lördag 28 februari 2015

Kunskap och utveckling - två parallella processer

Det sägs ofta, i många olika sammanhang, och kanske särskilt i utbildningsrelaterade debatter, att vi lever i ett så kallat kunskapssamhälle, som numer också är av mer global karaktär. Det senare inte minst eftersom de nationella ekonomierna överlappar och har intima samband med varandra, liksom att innovationer som görs av en viss individ eller grupp tenderar att snabbt spridas till andra delar av världen. Förr hade en större andel människor enklare arbeten, men i dag krävs inte sällan mer kunskap och utbildning, ofta specialiserad sådan. Dessutom kan man som arbetstagare välja mellan betydligt fler alternativ än tidigare, och även byta bransch eller rentav land att arbeta i.

Mycket av detta är okontroversiellt och utgör konventionella sanningar, för faktum är att hela (sen)moderniteten bygger på kunskapsrelationer och särskild expertis inom specifika områden av samhället. Det gäller särskilt mer tekniska arbeten, vilket inkluderar alltifrån arkitekter och civilingenjörer till elektriker, chaufförer, och läkare. Ny kunskap är också kumulativ, och bygger därmed vidare på befintlig kunskap som revideras eller raffineras. I ett centralt avseende befinner sig alltså kunskapsutvecklingen - i en väldigt generell och grovhuggen mening - på sin respektive högsta nivå.

Denna framställning av kunskapsutvecklingen måste dock problematiseras och balanseras mot en större, övergripande och delvis motsatt process som sker parallellt i det som rimligen bör kallas informationssamhället (som alltså inte är synonymt med kunskap, även om information och kunskap som bekant kan, eller måste, gå hand i hand), nämligen minskad kunskap bland människor.

Denna (negativa) utveckling har belysts i ett flertal initierade artiklar som diskuterar uppenbara brister i detta avseende, och hur till exempel universitetslärare förhåller sig till sådana trender, vilka går att skönja runtom på landets lärosäten. Vidare har exempelvis professorn Mats Alvesson i boken Tomhetens triumf (2011) behandlat den brist på substans som döljer sig bakom en fernissa av allsköns diplom, certifikat och tjusiga titlar.

Ett lite finurligt men träffande sätt att sätta dessa två parallella processer i ett mer konkret sammanhang är att betänka hur många som kan konstruera smarttelefoner, hur många som kan laga dem, och hur många som kan använda dem. Jag vet inte mer precist hur många och hur stor andel som kan göra respektive sak, men det är uppenbart att den tveklöst allra största andelen tillhör den sistnämnda kategorin. Alla med en IQ över 60 kan skicka sms, surfa på mobilen, och till och med ladda hem appar, men betydligt färre kan åtgärda mer svårhanterliga fel, och ännu färre förstår den underliggande tekniken som är en förutsättning för att konstruera dessa tingestar.

Smarttelefonen och dess talrika användare är själva symbolen för informationssamhällets - eller tomhetens - relativa triumf visavi kunskapssamhället (eller tvärtom beroende på hur man ser det eftersom det är lättare att manipulera okunniga människor). Detta får också ytterligare en närmast ironisk dimension i att smarttelefonen gör det möjligt att snabbt och enkelt skaffa sig information och kunskap, men oftast utgör ett hinder för tillägnandet av det senare. Man blir inte särskilt smart av att följa flödet på Facebook, Twitter och Instagram, trots en smart telefon.





måndag 23 februari 2015

Platon - Gästabudet

En av Platons allra kändaste dialoger - tillsammans med inte minst den långa "Staten" och "Sokrates försvarstal" - är "Gästabudet". I denna dialog diskuteras många olika aspekter av kärlek, och det är därifrån begreppet platonisk kärlek - som framför allt har kommit att beteckna vänskaplig och icke-sexuell sådan - kommer.

Det man kan säga om denna dialog är att det ges olika förslag kring vad och hurdan kärleken är, och detta genom bland andra Diotima, Faidros, Eryximachos, Sokrates och Aristodemos, vilka allesammans närvarar vid ett särskilt symposium (eller gästabud). Enligt den sistnämnde ingjuts kärleken i de som älskar, likt det mod som ingjuts i heroer.

Det finns i det hänseendet tydliga kopplingar till grekisk religion, och framför allt gudinnan Afrodite, liksom Zeus förhållningssätt till och handlande i anslutning till den ursprungliga mannen och kvinnan, samt den androgyna dimensionen - manligt och kvinnligt förenat - som den enligt myten ursprungliga och fulländade människan, innan den klövs itu och könen uppstod, utgjordes av.

Hermafroditemyten är i sig väldigt intressant, och har tänkbara kopplingar till både religiös metafysik, homosexualitet, genus och psykoanalys. Några av de många skriftställare som initierat har diskuterat denna är Julius Evola i verket Eros and the mysteries of love: the metaphysics of sex och Haruki Murakami i romanen Kafka på stranden. Även det senmoderna bromancefenomenet är av relevans härvidlag.

Ett annat sätt att förstå "Gästabudet" är att betrakta den som en del av en litterär korpus, och därmed knuten till andra dialoger av Platon, som "Gorgias" och "Menon". Ett senmedeltida verk av relevans är också Dantes Convivio, vilken dock i huvudsak utgår från aristotelisk filosofi.

Av de många kärleksrelaterade trådar som nystas i "Gästabudet", är likhet mellan människor och djur en spännande sådan. Men Richard Dawkins anade i sitt verk The selfish gene (1976) att både människor och djurs till synes altruistiska beteendemönster är själviska i genetiskt avseende. Det finns därmed förmoderna filosofiska problem som så att säga har lösts av den moderna naturvetenskapen.

Men än mer väsentligt är att bestämma kärlekens själva väsen, vilket kan förstås som själens längtan efter idévärlden. Den högsta av alla idéer är det skönas och godas idé (eller idéer, eftersom det ju är två olika företeelser, om än nära sammanbundna). En avbild av denna idé är skönjbar i allt som är skönt eller bra. När man därför älskar en enskild människa för att hon eller han är vacker eller bra, är det egentligen det skönas och godas idé som man lockas av. Kärleken kan därför bara tillgodoses genom att man negligerar den fysiska kärleken till en individ, till förmån för den själsliga eller andliga kärleken till det skönas och godas idé. Kärlek i denna platoniska mening blir på så vis separerad från lust.




söndag 15 februari 2015

Platon - Kriton

Att ta del av flera av Platons dialoger tillhör allmänbildningen, och är dessutom intellektuellt och moraliskt berikande. När det därtill finns moderniserade översättningar tillgängliga för i stort sett alla och envar, föreligger i sin tur få ursäkter för att inte ta del av några av dessa på egen hand. Det är heller inget särskilt tidskrävande projekt, allra minst om man - vid sidan om "Staten" - läser enstaka eller några få åt gången.

Det är också relevant att föra en dialog med andra om dessa alster, vilket signaturen Den Väldige (som även skulle kunna kallas Den Förträfflige och/eller Den Ödmjuke) inbjuder till. Förhoppningsvis vill dock fler bidra till diskussionerna.

Tidigare har jag berört "Gorgias", "Den mindre Hippias", "Staten" och "Menon", och turen är nu kommen till "Kriton", vilken ingår i Platonantologin - Skrifter. Bok 1 (2000, Atlantis, översättning av Sven Stolpe), tillsammans med "Sokrates försvarstal", "Gästabudet", "Gorgias" med flera. Som sekundärlitteratur har jag tittat lite på vad Platonkännaren Benjamin Jowett skriver om detta verk.

Som mången torde vara varse om är Sokrates huvudkaraktären i merparten av Platons dialoger, och densamme blev fängslad och avrättad för att, förenklat sett, ha i ifrågasatt de grekiska gudarnas existens och etiska funktion. Sokrates vän Kriton ville dock befria Sokrates från hans öde, vilket den aktuella texten i grunden alltså handlar om.

Sokrates är dock motvillig, och förklarar ur ett politiskt-filosofiskt perspektiv varför han inte vill bli befriad från fängelset. Det handlar om rättvisa, och Sokrates menar att det inte minst är viktigt att hålla fast vid de atenska lagarna, även när dessa kan drabba en själv negativt. Hur skulle man annars kunna undervisa om dygder som rättvisa med bibehållen trovärdighet, om man frångår de mest grundläggande principerna (lag och moral)? Detta citat sätter fingret på en central del av resonemanget (notera att det är Sokrates som talar):

Tänk efter nu! När du har brutit mot avtalen och begått ett fel i något avseende - vad gott kommer du därmed att uppnå för dig och dina vänner? Det är ju ganska klart att även dina vänner riskerar att själva bli fördrivna och berövas sin medborgarrätt och egendom. Och om du själv beger dig till Thebe eller Megara - båda har ju goda styrelseskick - så kommer du som fiende till deras konstitution, Sokrates, och alla som känner omsorg om sina egna städer kommer att se på dig med misstänksamhet betrakta dig som en lagarnas förstörare. Dina domare kommer du att befästa i deras uppfattning att de gjorde rätt i att fälla sin dom, för den som är lagarnas förstörare kommer högst sannolikt att betraktas som en förstörare av unga och oerfarna människor. Alltså måste du kanske undvika städer med gott styrelseskick och särskilt laglydiga människor? Är livet värt att leva om du gör det? Eller kanske du närmar dig sådana människor och skäms inte för att samtala med dem - men vad ska du då samtala med dem om, Sokrates? Kanske om detsamma som här, nämligen att dygd och rättfärdighet är det värdefullaste för människorna liksom regler och lagar? Tror du inte att det skulle verka oförskämt för att komma från Sokrates? Jo, säkert!

Man skulle kunna invända genom att hävda att de atenska lagarna är förfelade och/eller orättvisa. Enligt Jowetts förståelse av "Kriton" betraktar dock Platons Sokrates företeelser som lag och moral som viktigare ur ett större, mer långsiktigt perspektiv.

Sammantaget rör det sig om en kort men viktig text, och kan läsas som en beståndsdel av Platons sammanlagda dialogproduktion, liksom som komplement till Aristoteles Politiken och Den nikomachiska etiken (eller tvärtom).






Relaterade blogginlägg
Platon - Staten
Platon - Gorgias
Platon - Menon

onsdag 11 februari 2015

Cred till Alexander Bard

Alexander Bard är en sådan person som jag knappast är enig om i alla eller ens de flesta frågor. Jag har till exempel partiellt kritiserat dennes resonemang kring drog- och prostitutionspolitik, och även beträffande utbildningsfrågor har vederbörande ett alltför progressivt - i den förslappande, negativa meningen - synsätt i vissa avseenden. Beträffande migrationspolitik förefaller ståndpunkten närmast infantil.

Det är dock viktigt när framgångsrika, och dessutom intellektuella personer, som Bard uttalar sig kritiskt i kölvattnet av Flashbackgate. Man skulle kunna ägna tid och utrymme åt att problematisera och nyansera - och ta avstånd från vulgär rasism och liknande - men ibland är det desto viktigare att fokusera på det mest väsentliga. Nämligen yttrandefrihet, och rätten att vara anonym/pseudonym på nätet i ett verkligt demokratiskt samhälle.

I den mån man kan säga någonting positivt om Aftonbladets initiativ, är det att ribban för att hänga ut människor verkar vara så att säga högt satt.


Relaterade blogginlägg
Perspektiv på Expressendrevet
Författarens död, intertextualitet och andra begrepp
Panoptikon och det nya självövervakningssamhället